på en KRAV-märkt halvö
Plats: Gäversnäs Gård, Flen, Sörmland
Areal: 240 hektar åker totalt, 60 hektar åt Warbro (2026)
Djur: Cirka 190 stutar – köttdjur, ingen mjölk
Levererar till Warbro: Balder maltkorn, Dala lantvete, dinkel och enkorn
Henrik beskriver sig själv som ”överallt”; han sköter ladugård och spannmål, sitter i traktorn och vid datorn, fixar och donar hela tiden. Frun är områdeschef med personalansvar och pendlar till Eskilstuna och Västerås, så Henrik hämtar barn och skjutsar till träningar.
– Nu är det en period i livet när man får köra delat; man kör fram till fyra, och sen får man sätta sig i traktorn igen vid nio när barnen har lagt sig.
Det som gör jobbet meningsfullt är när han ser var produkterna tar vägen.
– Det är kul när det kommer ut barnmat med enkorn, dinkel och Balderkorn, och jag vet att det är stor chans att vi har odlat det. När Stallarholmen släppte ölen ”Spårbar” för två år sedan kunde man via en QR-kod se vår gård. Jag tycker det är kul att se var det jag odlar hamnar, och era kunder vill veta var det kommer ifrån, säger han och fortsätter:
– Det är samma med köttet; till de större slakterierna är det är bara bulkvara, det är ingen som vet var det kommer ifrån. Men slaktar man på ett mindre slakteri och restaurangen sätter vårt namn, då blir man mer sporrad att producera något som folk blir glada av att äta.
På frågan om vad han tycker att Warbro kan bli bättre på är Henrik typiskt rakt på sak.
– Det hade varit jättekul för oss att utöka om vi kan. När ni får fler kunder skulle det öppna upp för oss att arrendera mer mark att odla på. Och så vill jag att ni bygger större silos, så att vi kan trycka dem fulla med spannmål.
Halmen en konkret fördel
För Henrik är fördelen med kulturspannmål väldigt konkret.
– De har längre strån så jag får dubbelt så mycket halm på ett fält. De moderna sorterna är inte framtagna för höga strån, där har man bara avlat för mycket kärna. KRAV har börjat prata om att man ska behöva vara mer självförsörjande på halmen; där är vi snart sedan dinkeln och enkornet kom in på fälten.
Han är ärlig med att tillägga att ekonomin självklart spelar in.
– Om jag hade fått för lågt betalt hade jag kunnat öka skörden på en modern sort och köpa halm för överskottet. Men på de areal jag har, och med begränsad kvävetillgång på en ekogård, passar de gamla sorterna väldigt bra.
100% KRAV
Hela gården är helt KRAV-certifierad och omfattar ungefär 400 hektar om man räknar in skog och vatten. Av åkermarken brukar Henrik 240 hektar, varav 60 går till Warbro i år. Resten är vall till de cirka 190 köttdjuren. Han driver också uthyrning av lägenheter och lantbruksentreprenad; rundbalspressning, tröskning åt andra, sådd. Detta utgör extra ben för gården att stå på när kött- och spannmålspriser går upp och ner.
– Det roligaste är själva företagandet. Att man hittar vägar att tjäna pengar på det. Det är en bransch som länge har gått ganska dåligt. Och det är en rolig bransch på det sättet att den är så spretig – det finns så mycket man kan göra. För tio år sedan var köttet inte värt så mycket. Nu har vi köttbrist – det är fyra gånger betalt mot vad vi fick för tio år sedan.
Det första, torra året
Henrik började odla åt Warbro 2018. Det var ett av de torraste åren som någon i branschen kan minnas. Av sin Dala lantvete fick han ungefär femhundra kilo per hektar.
– Det var verkligen dåligt. Men det var inte sortens fel, ingenting växte bra det året.
Däremot fick han en bra skörd på de äldre kultursorterna på gamla betesmarker, där fukten höll sig kvar bättre.
– Så det var inte ett totalt ett misslyckande, skrattar han.
Sedan dess har spannmålsodlingen byggts upp år för år. En egen tork har köpts in, så att hela skörden numera kan gå direkt till Warbro. I år är det femton, tjugo hektar vardera av Balder maltkorn, Dala lantvete, enkorn och dinkel.
En gård på en halvö
Det finns något särskilt med en gård som ligger på en halvö. Den enda vägen in går över en mosse, och därifrån leder den in mellan åkrarna och upp mot bostadshuset på kullen, så att Henrik och hans familj har utsikt över vatten åt nästan alla håll.
– Det är bara vi som bor här på halvön, berättar han när vi sätter oss vid en lävägg i solen med utsikt över ägorna.
Henriks pappa startade gården, och Henrik tog över helt först 2025.
– Pappa var ganska bekväm; han kom från den gamla kooperativtiden och väldigt inkörd på det spåret. Där har jag utvecklat mycket och gått egna vägar – att hoppa på Warbro hade nog inte han gjort.
Under uppväxten hade Henrik ingen tanke på att bli lantbrukare, men när han tog studenten råkade en deltidsanställd sluta ungefär samtidigt som pappan blev heltidspolitiker, och Henrik halkade in. Nu är han övertygad om att han valt rätt.
