småskalig odlare med stort engagemang
Plats: Ramsta södergård, strax nordväst om Warbro Kvarn
Areal: 17,6 hektar åkermark, totalt 24–25 hektar
Levererar till Warbro: Enkorn, nakenhavre, dinkel (2026)
När Edmund ”Eddie” Tripp köpte gården 1994 drev han konventionellt jordbruk i ett par år. Men den kemiska besprutningen kände han sig aldrig riktigt bekväm med. Omläggningen tog tid, men 2002 gick gården in i KRAV, ungefär samtidigt som Warbro Kvarn drog igång. Och Eddie var en av de allra första att odla för oss.
Ramsta södergård är totalt cirka 25 hektar, varav 17,6 hektar åkermark.
– Det här är ett typiskt lantbruk som inte hade funnits om inte Warbro Kvarn fanns. Vi är ju i behov av en byakvarn, säger Eddie.
I år står det enkorn på fältet närmast huset, och borta vid skogen ska det bli nakenhavre. Det fältet väntar på kogödsel från en granne, ett av de små utbytena som småskaligt jordbruk lever på: Eddie får ”skiten” från grannens kossor och kan strö över med egen halm, så att han slipper köpa dyrt utifrån.
Kulturspannmål, trots små marginaler
Eddie föredrar kultursorterna som dinkel och enkorn på grund av deras tålighet.
– De moderna sorterna tål ingenting utan konstgödsel och bekämpningsmedel. De växer snabbt, men slås också snabbt ut vid torka eller, som i år, den sena vårvintern. Och det är inte alltid den bästa kvaliteten på slutprodukten när vi pratar om människors hälsa.
Hans växtföljd är genomtänkt. Dinkel först, som tar upp det mesta av näringen. Sedan enkorn, som klarar sig på det som är kvar. Och så sår han i klöver under enkornet.
– När enkornet kommer upp tar klövern flera veckor på sig, och fram till skörden finns en liten matta med klöver. Klövern binder kväve i marken.
Vid slåttertid får han en fin vall, och han slipper tistelplågan.
– Har du problem med tistlar och ligger två år i vall, då har du ingen tistlar, säger Eddie.
Med åren har Eddies intresse för hållbar matproduktion vuxit. Drivkraften för honom är att producera mat som människor och natur mår bra av.
– Att producera mat är något väldigt speciellt. Mat kommer nära människor på ett sätt som andra varor inte gör, säger han.
Från tv-stationen till åkern
Eddie växte inte upp på lantbruk. Hans farfar hade haft bondgårdar, men han dog tidigt, så vägen ”ner i jorden” gick omvägar. Först blev Eddie elektriker, sedan studerade han elektronik med inriktning mot datateknik och därefter jobbade han för olika TV-kanaler i Tyskland.
Hans väg till Sverige följde inte heller någon rät linje; egentligen skulle han på semester till Kanada. Det var 1989, han hade tre månaders ledighet och hade tänkt åka till en sval plats.
– Jag ville resa norrut, jag tycker inte om när det blir för varmt, säger Eddie.
Men tillståndet att resa till Kanada kom aldrig, så han började titta mot Sverige. Han bläddrade i en telefonkatalog efter någon han hoppades skulle kunna tyska och hittade en Gisela Björklund. Han ringde upp och fick hyra en stuga i fyra veckor.
– Det var faktiskt den stugan som Thomas och Kerstin bor i nu, säger han.
Sedan reste han genom hela Norden och började resa upp till Sverige varje år. 1994 köpte han Ramsta södergård där han och hustrun Ursel bor idag.
– Allting är slump. Livet överraskar, säger han.